Det måste vara lagligt att bränna Koranen

Efter påskhelgens kravaller i Sverige höjs röster för att förbjuda koranbränning.

Måtte svenska politiker hålla emot.

Under påskhelgen 2019 satte tre polska aktivister i staden Płock upp bilder av Jungfru Maria försedd med en regnbågs-gloria. Syftet var att protestera mot den katolska kyrkans behandling av HBTQ-personer.

Men en av aktivisterna greps och fick sitt hem genomsökt av polis. I Polen kan nämligen den som offentligt ”förolämpar religiösa känslor” dömas till fängelse eller böter. Först i januari i år friades aktivisterna efter en lång rättsprocess. Men för att i framtiden lättare kunna fälla personer som exempelvis vanhelgar madonnabilder föreslår Polens biträdande justitieminister nu en lagskärpning.

Polen sticker ut i EU med sina många rättsfall som rör olika former av hädelse. I världen i stort finns det dock gott om stater som slår ner på religionskritiker.

Hårdast är repressionen i regel i muslimska länder. I Pakistan drev myndigheterna över 200 fall till domstol bara under 2020 och i Nigeria dömdes nyligen en ateist till 24 års fängelse för en serie islamkritiska Facebook-inlägg.

Men flera nöjer sig inte med att förbjuda hädelse på hemmaplan. En grupp muslimska länder har drivit frågan även inom ramen för FN. Det är därför inte förvånande att Irak – efter Rasmus Paludans koranbränningar under påskhelgen – har uppmanat Sverige att sätta stopp för alla handlingar som ”upprör religiösa stämningar”.

Desto märkligare är att svenska röster som annars brukar hylla normkritik nu har börjat driva samma fråga som diktaturen Saudiarabien.

Aktivisten och författaren Attila Yoldas har efter helgens kravaller startat en namninsamling för att koranbränning ska betraktas som hatbrott. På tisdagseftermiddagen hade den samlat närmare 34 000 underskrifter.

Hädelselagar används i regel av majoriteten för att slå ned på minoriteter

Yoldas undrar hur det kan komma sig att vandalism mot moskéer och trakasserier mot muslimska församlingar räknas som hatbrott men inte ”avsiktlig förstörelse” av Koranen.

Svaret är enkelt. Det är en enorm skillnad mellan att angripa människor och deras egendom och att ge sig på idéer i form av böcker och symboler.

Genom historien har frän religionskritik varit ett viktigt verktyg för dem som vill främja minoriteters rättigheter, tänk bara på fotoutställningen Ecce Homo. Den rätten måste gälla även provokatörer.

Attila Yoldas hänvisar i sin programförklaring till att islamofobiska hatbrott. Det är ett allvarligt problem. Men hädelselagar är ett farligt verktyg om man vill värna minoriteters rättigheter.

Mönstret är tydligt. Sådana lagar används i regel av majoriteten för att slå ned på minoriteter – oavsett om det handlar om HBTQ-aktivister i Polen, hinduer i Pakistan eller ateister i Nigeria. Det är en viktig förklaring till varför människorättsorganisationer som Amnesty, Freedom house och Reportrar utan gränser så länge kampanjat mot hädelselagar.

Måtte svenska politiker lyssna på dem och inte på förbudsivrarna.

Rättelse: I en tidigare version av texten citerades Yoldas påstående om att islamofobi skulle vara det vanligaste motivet för hatbrott i Sverige. Det stämmer inte.